Forskning i praktiken

Styra strålbehandling genom mätning av syrgasnivåer

Gabriel Adrian

Strålning har i över 100 år haft en central roll för att behandla cancer. Ofta är strålbehandling framgångsrik och kan effektivt oskadliggöra alla cancerceller, d.v.s. bota patienten. Men i vissa fall överlever cancerceller och tumören kan då återväxa och sprida sig i kroppen.

I det aktuella forskningsprojektet studeras hur vi kan förändra sättet vi ger strålbehandlingen för att öka chansen till bot. Mer specifikt studeras hur tumörer med låg syresättning (hypoxi) svarar på strålbehandling och hur strålbehandling kan anpassas för att vara mera effektiv mot hypoxiska tumörer. Det är känt att hypoxi leder till motståndskraft mot strålning. Den skada som uppstår per stråldos är lägre i en hypoxisk jämfört en bättre syresatt vävnad. Vi kommer undersöka två möjligheter att ändra själva strålbehandlingen för att öka dess tumördödande effekt:

1) Strålbehandlingen givet med fler doser, men med lägre dos per tillfälle, s.k. hyperfraktionering.

2) Strålbehandlingen givet med ultra-hög doshastighet, s.k. FLASH.

Vår hypotes är att genom att förändra sättet vi ger strålbehandling kan vi uppnå större effekt i hypoxiska tumörer. Därmed hoppas vi att hypoxi, istället för att enbart innebära negativ prognos, kan användas som prediktiv markör för att ge individualiserad strålbehandling.